Kenneth i Arbrå

Bloggar numera på Hela Sverige ska levas hemsida, www.helasverige.se. Kika gärna in och följ aktuell debatt om landsbygdsutveckling!

I maj 2011 inlämnade jag en interpellation till kommunfullmäktige i Bollnäs, riktad till socialnämndens ordförande. Interpellationen handlade om den till synes väl utbredda ”drogsvängen” i vår kommun, och hur unga människor far illa. Jag fick svar vid fullmäktiges sammanträde den 22 juni, och ett 10-tal ledamöter deltog i debatten. Alla tyckte interpellationen var bra, och att det var en viktig diskussion, verkligen angelägna frågor inte minst för våra ungdomar.

Samverkan betonades, på alla plan och mellan olika aktörer. Kommunen med skola och socialtjänst, alla vuxna, föreningslivet, polisen och andra myndigheter.

En överenskommelse finns mellan kommunen och polismyndigheten, om vad som ska prioriteras i samverkan, hur jobba brottsförebyggande, vilka åtgärder och aktiviteter som ska ske. Känns verkligen angeläget att innehållet i överenskommelsen också blir konkret verkstad.

Men, nu kommer rubrikerna om de dödliga drogerna tillbaka, droger som förstör de unga i Bollnäs. Så, vad blir resultaten av denna ”viktiga diskussion” och all denna samverkan? Leder det till någon avgörande förbättring?

Det vore mycket intressant att nu få en redogörelse vad som gjorts sedan juni 2011, och vilka resultat som uppnåtts. Eller, kan det vara så att det bara är vackra ord, att samverkan och gemensamma insatser inte har fungerat, eller att de inte alls finns?

I morgon ska kommunfullmäktige i Bollnäs anta  det man kallar för policy för bygdepeng. En första reaktion är att förslaget egentligen inte handlar om bygdepeng, utan är ett mer centralistiskt system. Byagrupperna har ännu inte haft inflytande över detta, och det, liksom att säkerställa ett system som verkligen gör att vindkraftsmedel kan komma bygderna till del, gör att ärendet måste beredas ytterligare och bättre. Tyvärr visar hanteringen att kunskapen om landsbygdsutveckling och bygdepeng, vindkraftsfrågan överhuvudtaget, är bristande på en del håll.  Mer kunskap behövs, så att vi inte riskerar möjligheterna med bygdepeng och därmed resurser till lokal, hållbar utveckling. Kommunfullmäktige kan visa klokhet i morgon, om man vill.

Landstinget Gävleborgs förberedande arbete med att ta fram en kulturplan, som nyckeln till samverkansmodellen, presenterades av styrgruppen idag. TRU-nämndens arbetsutskott har utgjort styrgrupp.

Grundläggande är att istället för att staten fördelar sina medel direkt till regionala kulturinstitutioner får landstinget detta ansvar. Den regionala kulturplanen beskriver de politiska ambitionerna för de regionala kulturverksamheterna samt hur medlen ska prioriteras mellan olika verksamheter.

Den totala regionala kulturpolitiken, även den utanför kulturplanen, ska bidra till att nå ett antal målsättningar: uppfylla det grundläggande mänskliga behovet av kulturupplevelser, vitalisera demokratin, förklara, inkludera och skapa delaktighet, stärka sammanhållningen mellan människor,bidra till kreativitet och nya idéer, främja folkhälsan och öka länets attraktivitet.

För egen del vill jag se vilka nya regionala satsningar som behöver/måste göras. Det trycker vi också på i dialogmaterialet. Här vill vi se många idéer. Inte bara mer av det som redan är, utan nya verksamheter som är regionala angelägenheter i kulturpolitiken. Här handlar det i slutänden om politiska prioriteringar, när landstingsfullmäktige ska fastställa kulturplan och ekonomiska villkor för densamma. Då vill jag också se att Landstinget Gävleborg ”smörjer upp” systemet med ett antal nya miljoner kronor för att kunna, även på det sättet, visa upp en höjd ambitionsnivå gentemot staten.

Sans och måtta, proportioner? I den kommunala debatten kan man tro det är hela världens framtid det handlar om. Jordens undergång tycks vara nära, och den startar i Bollnäs. Beslutsfattare och andra lider alla helvetets kval inför detta, slutet på vår tillvaro. Hoppet är ute.

Så kan det naturligtvis inte vara. I relation till de verkliga utmaningar världens folk står inför är den kommunala debatten närmast patetisk och småaktig. Lös de stora problemen, politiker, och gör rätt!

Det är trångt i sandlådan, det blir så när stora, vuxna människor tar plats där, och tränger undan de små barnen. Tänk åtminstone på dom.

Inte bara detta året går mot ett avslut. För egen del avslutar jag två uppdrag/arbeten. Idag höll vi (förmodligen) sista sammanträdet med styrelsen i X-trafik AB. Bolagets verksamhet övergår i den nya kollektivtrafikmyndigheten (som är landstinget) vid årsskiftet. En välskött verksamhet som jag får förmånen att följa även framöver. En spännande utveckling står för dörren. Under denna korta tid som bolagets ordförande har jag sett vilken kompetens och förmåga dess ledning och personal besitter. Det är verkligen härligt!

Ett annnat avslut är arbetet på SV:s förbundskansli med verksamhet kring omställning, hållbar utveckling och landsbygdsutveckling. Det har varit jättekul och trevligt att verka i den miljön under åtta månader. Vi har satt igång en hel del. Även i detta sammanhang får jag förmånen att jobba framöver, i rollen som ordförande i SV Gävleborg och i styrelsen för Hela Sverige ska leva. Härliga, kreativa, energiivande människor runt omkring en!

När man har det så förspänt, så behöver man inte bry sig så mycket om de (tack och lov) få som suger energi, stjäl tid och kraft. Som inte kommer nånvart, möjligen inåt och nedåt. Inget ger, bara tar. Men, nu glömmer vi dom för en stund. Nu kör vi detta året ända in i kaklet!

Kollektivtrafiken står inför nya förutsättningar, med bl a en ny lagstiftning. I Gävleborgs län innebär det att landstinget tar över ansvaret för all kollektivtrafik, både den som tidigare varit lokal/kommunal och den som redan är regional.

För Centerpartiet är bra kommunikationer och god tillgänglighet till densamma viktiga frågor, viktigt för lokal och regional utveckling, viktigt för invånarnas möjligheter att kunna resa säkert och bekvämt.

Ett övergripande mål är att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel till år 2020. Det innebär att ett arbete måste göras på olika håll. För Centerpartiet är det angeläget att de resande/invånarna ges ett bättre utbud med ökade valmöjligheter. Det innebär en tät och snabb trafik inom länet, men också över längre sträckor och över nuvarande länsgränser. Ett arbete som måste innebära en ökad kvalitet för de resande. Den resande ska sättas i centrum, det är väldigt tydligt i den nya lagstiftningen. Det betyder också nya tjänster och produkter för att attrahera nya grupper att välja kollektivtrafiken. Resenärerna ska få större inflytande, kunna påverka utbud och kvalitet genom aktiva val. Samtidigt som långsiktighet, stabilitet och kostnadseffektivitet ska gälla. Stabilt och långsiktigt betyder att ett ökat kollektivtrafikresande på ett påtagligt och positivt sätt påverkar klimat- och miljöbelastningarna, en belastning som exempelvis bilåkandet står för.

För att klara fördubblingsmålet krävs också generellt sett högre standard, inte minst på järnvägsnätet. Det är inte acceptabelt med dagens situation med förseningar, eftersatt underhåll i snart 40 år. Infrastrukturen måste naturligtvis rustas upp, om kollektivtrafiken ska vara attraktiv, bekväm och tillförlitlig.

Nya produkter behövs på olika sätt. Linjetrafik med mindre fordon och kombinationslösningar för landsbygden är exempel på det.

För Centerpartiet är det viktigt att enskilda människor, näringslivet, föreningslivet och kulturlivet har tillgång till goda utvecklade kommunikationer i vårt län. Tillsammans med övriga majoritetspartier (S och MP) prioriterar vi kollektivtrafiken, också i ekonomiska termer. Den får tillskott 2012, och den nya lagstiftningens intentioner ska vi göra verkstad av för vår del. Nästa år blir spännande, och jag hoppas på en bred politisk uppslutning runt om i länet för ökade ambitioner när det gäller kollektivtrafiken, ur klimat- och utvecklingsperspektiv.

Jag har lämnat in följande fråga till kommunfullmäktige i Bollnäs kommun:

Den senaste tidens utveckling beträffande Nytorp är på alla sätt illavarslande. En tanke, bland andra, som nu förs fram för att säkra utbildningen för framtiden och ur ett regionalt/nationellt perspektiv är att undersöka möjligheterna och intresset att driva verksamheten i ett kommunalförbund. Att sträcka ut en hand till övriga kommuner i länet och inbjuda till överläggningar. Ett kommunalförbund kan 2015 då inlemmas i regionkommunen.

- Avser kommunstyrelsens ordförande ta några initiativ i nämnda fråga beträffande kommunalförbund eller annan ny huvudman, och under tiden ”frysa” avvecklingen av verksamheten?

Igår i Fåker i Jämtland möttes landsbygdsutveckling och folkbildning. På agendan stod frågor om hållbar utveckling, att ställa om för att verkligen få hållbarhet. Länsbygderådet i Z-län hade förtjänstfullt arrangerat dagen, med inspiration och kunskapspåfyllnad. Men, också med överföring av goda exempel, hur vi kan jobba och vad vi har för redskap, metoder och material. I centrum stod folkbildningens resurser att ge människor och grupper möjligheter att ta tag i frågan. Två resultat av dagen blev att en Framtidsvecka arrangeras i Jämtlands län under 2012, och att Länsbygderådet ska ”tighta till” sitt förhållande till kommunernas politiker, landsbygdsutvecklare, energirådgivare m fl. Den kommunala nivån är viktigt på många sätt, som ansvarig för stor del av välfärdens tjänster, på miljö- och plansidan, för den demokratiska första nivå som den är för människorna runt om i bygderna.

Det råder ingen tvekan om att politiken måste ställas om i hållbar riktning. Ja, det handlar om att förbättra kommunpolitiken. Vi måste öka förmågan att på ett uthålligt sätt utveckla kommunen och våra lokalsamhällen. Kommunkoncernen kan gå före, genom att inspirera, skapa och visa på goda exempel. EU 2020 talar om ”smart hållbar utveckling för alla.”

Vi talar om den omställning vi alla på jorden måste göra, en omställning som är ekologisk, ekonomisk, social och kulturell för att nå hållbar utveckling för alla.

Bollnäs är en landsbygdskommun. Landsbygden är avgörande för de förändringar som är nödvändiga i hela samhället. Utveckling startar alltid lokalt, av enskilda eller av människor i grupp. Alla frågor är lokala, och därmed också kommunala.

Men, i detta finns också ett Moment 22: politikerna är rädda att ställa krav på medborgarna, medborgarna väntar på politiska direktiv. Samverkan kan hjälpa till, samverkan som ger tillgång till kompetens, finansiering, metoder och resurspersoner.

Karlshamns kommun i Blekinge är som organisation en föregångare när det handlar om hållbar utveckling. ”Hållbara Karlshamn” jobbar under parollen Folkbildning för hållbar utveckling.

Förtroendevalda och anställda i kommunkoncernen deltar i samtal om hållbarhet, de är med och formar framtiden. Metoden är studiecirkeln, resultatet blir en kompetenshöjning för deltagarna. De får möjlighet att delta i arbetet för omställning i den egna kommunen, att skapa hållbarhet, ett övergripande prioriterat mål för Karlshamns kommun. Det skulle kunna bli det även för Bollnäs kommun, att föras in i kommande års styrkort för det kommunövergripande.

Efter det att företroendevalda och anställda genomfört studiecirklarna, samtalen, engageras allmänheten i folkbildningsarbetet för hållbar utveckling. Nästa steg är medborgardialoger på temat, nyttjandet av sociala medier, seminarier och inspirationsdagar för att etablera omställningsarbetet i hela det geografiska området som kommunen utgör.

Med hänvisning till ovanstående har jag i en motion föreslagit kommunen att påbörja ett arbete för Hållbara Bollnäs, likt det som görs i Karlshamn där folkbildningens pedagogik och metoder används.